Å så var det kväll igen å lill-lördag dessutom. Visst är det toppen? Å vad gör man då? Jo, man kryper under en massa filtar å kurar upp sig i mormors fotölj å tittar på tv. Hihi. Smart va?
Idag var min första dag på Tallgården. Ett underbart ställe med underbara pensionärer och personal. Allt gick som på räls hela dan, förutom lite problem med parkeringen i morse (backade 20 ggr innan jag kom rakt i "rutan"). Sen var som sagt dagen lugn tills dess att jag skulle köra hem. Så jag tog alla mina prylar å gick ut i vintern. Det var rätt kallt ute, -8 grader så jag kunde ganska fort konstatera att det hade frusit på rutan. Men va fan, lite is på rutan blir väl inga problem tänkte jag å hoppade in å startade bilen. Bilen gnällde å ville inte starta. Nähe, för lite chok då tänkte jag som jag så fint hade lärt mig av alla visa människor runt omkring mig. Drog ut den här lilla "spaken" lite längre (den var redan halvvägs uttragen) å då satte bilen igång å puttra :) Glad som jag blev flög jag ut ur bilen å börja skrapa rutorna men jag hann knappt börja med framrutan förens bilen tuffade typ 5 ggr å sen la av. FAAAAN, tänkte jag å hoppade in i bilen igen. Å så drog jag om nyckeln men bilen bara gnällde. Jaha, där satt man med skrapan i handen som ett fån å funderade på vad felet kunde va? Jag hade ju använt den här berömda choken. Å som jag nu är så fick jag smått panik men jag tänkte att det inte var nån idé å brusa upp eftersom halva byn stod runt omkring å tittade på galenskapet, så jag tog då min lilla isskrapa å gick ut å började skrapa, skrapa å skrapa men isen vill jag lova satt där å ville verkligen sitta kvar. Det var värsta pansar-isen å det gjorde ju inte saken bättre för mig. Jag ringde pappa som i sin tur satt i en varm, förmodligen modern, bil å kunde inte prata med mig. Nehe, tänkte jag å fick ännu mer panik men tillslut så fick jag honom till att ringa upp. Han ringde å sa att bilen hade blivit sur eftersom den fått för mycket bränsle, alltså för mycket chok. Kan tänka mig att han skrattade väldigt gott när han berättade för sina arbetskamrater om "sin dotter som använder en gammal bil, som har chok, för första gången". Hihi. Det är bra pappa :) i vilket fall så försökte jag om och om igen å tillslut ringde jag till mormor, vilket jag inte ville eftersom jag inte ville göra henne orolig men hon sa massa kloka saker. Hon sa att jag skulle trycka in choken helt å sen börja om på nytt å efter mycket om och men så funkade det! Å wiie va jag körde. Nu skulle jag bara hem å det var väl först när jag kom till Finnijokki (ca 2km från mormor) som jag kände att det var lugnt, så innan dess hade jag spännt mig. Fick en liten sladd när jag körde ut men det gick bra så sen kröp jag fram i 50 km, fick en mega-bil bakom mig (en långtradare) å å bad jag till gud att denna resan skulle gå bra. Jag var ju rädd att bilen helt plötsligt skulle stanna. Vet inte om detta är möjligt men så for mina tankar iaf!
Sen kom jag hem! Fick ett kärt bemötande av mommo å Ove å sen blev det middag :) Det var nice kan jag ju säga! Å nu så är det slapp framför tv:n :) Först Veterinärerna å sedan Bonde söker Fru :) Får se om jag hinner med en promenad också men det är bara om jag hinner! Blir en tidig kväll igen iaf! Ska jobba i mån med, fast kvällen :)
Kul med kommentarerna om gårdagens inlägg :) Kul att vissa har kommit upp från sitt lilla gryt å skrivit en radda, å kul med dom som alltid är mig trogna :) Hihi. Mindre kul med dom som har svikit mig :/ Blörk!
Jaja. På återseende :)

Elin