Nu när jag flyttat ifrån familj, kompisar å allt tänkte jag börja blogga så att folk som bryr sig kan följa mitt liv i korta drag. Smart va?
Nu för tiden är man ju örebroare, men dock bara ett kort tag, då jag snart blir norrlänning. Det också bara för ett litet tag då jag sen igen ska bli örebroare å det kommer jag vara ca 3 år framöver, sedan får man se vart det bär av. Jag ska nämligen studera här i Örebro å jag tycker att Örebro helt klart är det sj'lvklara valet. För mig iaf! Det är en lagom stor stad, stort Universitet, min moster bor här å så är det hur trevliga människor som helst! Toppen helt enkelt. Jag glömde säga att jag ska plugga till socionom, kan ju ev va rätt bra å veta kanske? Hihi
Jag bor med min moster i en stilig femrummare ute på Myrö. Låter som en ö men det är det inte. Inte vad jag har märkt iaf. mycket möjligt att det har varit det för en herrans massa år sedan men inte nu längre. Det ligger ifs ett stenkast från Hjälmaren så det kanske beror på det? Hmm. Det ligger iaf ungefär 10 min utanför Örebro Centrum å det tar typ 20 min å cykla in till stan. Vi har för den delen flyttat in på riktigt idag (1 november). Känns skitbra måste jag säga. Moster bodde mitt i centrum innan å ville helt enkelt komma ut på landet eftersom hon stördes otroligt av alla buskörningar om nätterna. Bara det att hon låg sömnlös en hel natt här på Myrå pga av trafiken som hörs från E18. Haha. Lyckat, eller hur? Men alla säger att man vänjer sig. Det roliga var dock att vi var fem personer som sov här å det var bara hon som hörde. Men ni vet, jag myntade ett nytt uttryck. "Tänker man inte på det, så tänker man inte på det".
Eftersom det var inflyttning idag så har vi ju hållt på å städat å kört med grejer fram å tillbaka nu i dagarna som gått så man är ju rätt slutkörd om man säger så. Min lillsyrra å jag kom hit i söndags eftermiddag å sen dess har vi hållt på å plocka grejer. Det suger verkligen å plocka grejer så jag spyr om jag får göra det en enda gång till. Kanske nästa år? Vem vet? Äh va fan. Mest varit bekymmer med den här städningen tycker jag. För visso har det ju blivit väldans fint å så men jag skrapade upp mina knän ordentligt då jag var så kissnödig å skulle snyggt å ordentligt springa in i gamla lägenheten (detta var i tisdags) å där försvann mina ben å jag låg på marken. Den enda kommentaren man hörde var Karins. "-Oj hon ramlade". Sen skrattade vi typ i 5 minuter å varenda gång man säger Karins ord så skrattar alla. Kul att folk är så roade av att en annan ramlar omkull av ren kissnödighets-panik. Shit asså. Det har varit helt kaotiskt, massa bekymmer alltså, men det har vart kul ändå å vi har hunnit med massa skratt på vägen. Det har varit blod, svett å tårar helt enkelt.
Nu är man iaf på Myrö med hela flytten bakom sig å allt är så lugnt. Kossor å tjurar finns bakom knuten å alla som känner mig borde veta att jag stormtrivs här just därför. Å det är ju inte vilka kreaturer som helst. Det är min absoluta favoritras - Highland Cattle. Jag älskar det här stället!
I vilket fall så kommer mamma, pappa, Erik å Cornelia, (Eriks urgulliga flickvän) på fredag. Ska ju bli en kul syn när mamma ligger i ett förråd å pappa i ett. HAHA. 3 meter långt men bara 1 meter brett. Dom lär inte kunna vända sig om, men va gör det? När man sover så sover man å då ska man ju inte hålla på med en massa vändningar. 
På tal om Cornelia så kom jag å tänka på att det blir ju Majs-elia på svenska. Visst är det fyndigt? Ta inte illa upp Cornelia, jag gillar majs ;) Hihi.
Ska lägga upp lite bilder på allt detta senare men det får dröjja tills jag kommer till Norrland å har en stationär dator med bredband. I norrland ska jag jobba å bara ta det lugnt med mormor å alla andra däruppe. Ska va där till efter nyår då jag kommer hem till Karlskrona en vända. Karlskrona kommer trots allt alltid att vara min hemstad på nåt vis. Så är det bara. Iaf. Sen bär det av med det stora flyttlasset till Örebro där jag ska börja plugga den 20 januari som jag sa innan. Oj oj. Tiden går så fort. Snart är jag pensionär. Iiiih
Detta var några dagars bravader. Ska försöka skriva här en gång om dagen så att mina nära å kära kan följa mitt liv här i norr.
Jag saknar er alla där hemma! Men jag har det bra här å saknaden gör inte att jag mår dåligt på nåt sätt. Saknaden gör bara att det kommer bli ett otroligt återseende igen när vi ses. Eller hur?

Pussar & Kramar

Elin